Sen mornar och tårta

Torsdag, sen morgon omkring brunchtid. Att börja dagen sent är ett av den studerades privilegier, avskyn till att undertecknad gör det fastän hon borde vara uppe i ottan är en annan historia. Att sitta och fundera på ”morgonkvisten” mellan diverse tidsfördriv som ”Scrubes” och ”Facebook” är ett tecken på att mina små grå trots allt fungerar (jag antar att jag borde hoppa av glädje över denna upptäckt). Min triviala tankar denna sen morgon gick till att fundera på föräldraskap och tårta. Under avnjutande av kaffekoppen och en bit grädde överdragen chokladdröm a´la A, började tanken om att får man äta tårta till morgon mål då man har barn? Förstå mig rätt, det är absolut någonting jag skulle kunna låta mina framtida små glin göra, men ur hälsoperspektiv kan det inte vara en utmärkt idé. Så tanken tog mig vidare, skulle en mor som ger sina ungar sötsaker till morgonmål vara en dålig mor eller uppfostrar? Och i hur stor grad är socker egentligen ett gift? detta skall jag försöka komma fram till i nästa blogginlägg.
Nu blir det Heraldik studier resten av dagen.

Ha en bra ”Jesus dag” som en bekant uttryckte det!
//I

Painkillers coffee and sleep!

Painkillers coffee and sleep that is all that I need to get me through this day
Have no idea what happen last night, my mind went blank around midnight.
Have I betrayed myself; hitting rock bottom is easier than you might think.

Sorry, sorry, sorry fore being down, for spinning around too fast, too slow everything went away but today all I need is
Painkillers coffee and sleep!

In the middle of my mess you were there, not laughing just holding on to the fragment of me that still were sane. Total meltdowns don’t come cheap, Whiskey friendships and drama in between. But somehow we all made through relatively ok.

Do you have anything to say? No wait stop! There goes my head again; Painkillers Coffee and sleep please bring these things to me. And we might be able to talk about Las nights mess.
(Copyright Ida 2008)

Hare varit bakom sibbe och picknickat lite. Detta blir första vappen som firas i Åbo. Ikväll blir de Kåren med bl.a eikoniter men även annat lösdrivande folk.
Lagom till vappen firandet tänkte jag att denna lilla text skulle passa, med tanke på vad människor eventuellt upplever dagen efter. Ta de lugnt ute i solskenet! de ska jag försöka göra.
//I

En dikt till

Skrevs för en tid sen…

Älskade du vet du inte hur svårt de kan vara.

Älskade ingen av oss är utom fara

Är du beredd när mörkret kommer

Känner du ljuset kan du sången

När brudgummen kommer var är du?

Har du olja i din lampa

Har du frid i din själ

Älskade var inte rädd

Älskade det finns ännu tid

Tid till försoning

Tid för skratt

Men svara mig älskade är du beredd om han kommer inatt?

//I

Slow Saturday

Jag har fått skrivlusten tillbaka…

Slow Saturday

Slow Saturday you kept me dreaming in my bed.

It’s after noon now and those dreams are still echoing in my head.

There are a million and one things that has to get done today,

Still I can’t forget the words he said when I was dreaming.

Slow Saturday, you came so unexpectedly

Pushed away my efforts of being happy and free

I will try to forget once again, the feelings I hold

It seems like, the more I don’t try the more I have to fold

I’m like a poker player with a straight flush in my hands,

Throwing my cards away beaus I still don’t believe there is a chance

Slow Saturday what dose this day hold fore me

Will you eventually let me be free?

Tonight when I meet up with my friends, there is no use looking

I know he’s somewhere else.

Slow Saturday you kept me in you’re soothing rut

I’m slowly breaking free with words from above

I know God told me once: My darling little girl

You can go anywhere from here

(Copyright Ida-maria Nilsson 2009 )

//I

Att dokumentera sig igenom ett veckoslut.

Ett veckoslut, ett liv, en helg på arken i Åbo. Tillsammans med sömndepriverade studiekompisar, mat , kaffe och tyvärr även en cancerpinne. Har jag nu snast dokumenterat färdigt för många år framåt. Arkitekturdokumenation av tomt 1:14:4. Vi har bannats, skrikit, sjungit, skrattat och blivit smått mentalt ofunktionella mellan varven. Vi har grundat öppet hemliga halvdadaistiska organisationer som går under namn som Ferias. Seiki-wees: ochvi kommer nu att bli klara och se tillbaka på denna period i våra liv med avsmak och beundran. Avsmak mot den livstil den förde med sig, beundran för att vi kom igenom den mörka tunneln ut till ljuste, friheten. Det som tar ner modet en bit är konstaterandet att allt som blev laggt på hyllan”under denna tid i vårt liv, faller ner i huvudena på oss. Vilket innebär mer jobb, men vi behöver inte längre dokumetera byggfasader!

Just så!

//I